Men alla VET ju att 'övervikt' är farligt..!!

Igår publicerade jag ett inlägg som diskutera om vi kroppspositiva uppmuntrar till ohälsa. Har du inte läst det, läs det HÄR .

Det som händer när vi ifrågasätter narrativet är att vi möts av motstånd. " Men alla VET ju att 'övervikt' är farligt!" ropas det. Jag får höra det flera gånger i veckan och därför känner jag att det är dags att bemöta det en gång för alla. Jag tycker ändå det visar på hur trångsynta vi är, gårdagens inlägg handlade inte om att vara tjock är farligt eller inte. Det handlade om hur filmer och bilder på större kroppar, bara genom att existera, anklagas till att uppmuntra till ohälsa. Det handlade om det lönlösa i att försöka krympa kroppen. Trots att blogginlägget inte ens nämnde hälsan på kroppspositiva personer blir folk helt skräckslagna och börjar ropa om hur farligt det är att vara tjock. Och så undrar ni varför tjocka personer blir sjuka. Vad sägs om den stress det skapar hos individen att hela tiden stämplas som en tickande hälsobomb? Eller den skam som uppstår att hen inte får vara med på bild eller video utan att bli anklagad för att uppmuntra till ohälsa?

Hur som helst. Tillbaka till sakfrågan. Är övervikt FARLIGT? Det finns många aspekter i detta som behöver undersökas.

Vi vet att 'övervikt' är kopplat till högre risker kring vissa sjukdomar I otaliga sambandsstudier ser vi att 'övervikt' är kopplat till ökad risk för flera sjukdomar. Det vi dock inte vet är ORSAKEN. Du behöver veta skillnad mellan statistiska samband och orsakssamband, det är inte samma sak . Exempelvis finns det ett statistiskt samband mellan håravfall och hjärtsjukdom. Är då håravfallet orsaken till hjärtsjukdom? Hjälper det att transplantera hår för att undvika hjärtsjukdom? Nej, givetvis inte. Orsaken bakom båda är testosteron. Samma sak med övervikt - vi vet att tjocka människor som grupp har förhöjda risker kring vissa sjukdomar men vi vet inte VARFÖR. Gemene man tror ju att detta är kopplat till att personen har så mycket fett på kroppen, vilket inte alls är någon sanning. Däremot vet vi att stressen som kommer av den viktstigma tjocka personer utsätts för har en direkt negativ inverkan på hälsan. Enligt WHO vet vi också att tjocka personer söker vård senare i sjukdomsskedet och att de dessutom inte får samma vård som smala personer eftersom deras symptom ofta skylls på deras vikt. Vi vet att viktuppgång är ett symptom på vissa sjukdomar Sjukvården lägger exakt all skuld på vikten men viktuppgång är ofta ett symptom på andra underliggande sjukdomar. Exempelvis har vi diabetes 2 där insulinresistensen både orsakar D2 och viktuppgång. Att be en person banta med D2 är alltså lika dumt som att be en person med migrän sluta ha ont i huvudet. Detsamma gäller för sjukdomar som sköldkörtelbesvär, depression, PCOS med mera. Det är även en biverkning på livsviktiga mediciner som individen behöver för att leva. Att då säga att övervikt ORSAKAR sjukdomar när det snarare är ett SYMPTOM på vissa sjukdomar är helt galet. Långt ifrån alla tjocka är sjuka Olika studier visar olika resultat men en forskningsgenomgång visar att 30-75% av alla tjocka är helt metabolt friska - ändå behandlas ALLA tjocka som tickande hälsobomber. Ungefär var fjärde smal person är metabolt sjuk - ändå antas smala vara friska (KÄLLA) . Dessutom börjar dödligheten inte sticka iväg för än närmre BMI 50 (KÄLLA) Det finns inte en enda sjukdom som bara tjocka får Alla sjukdomar drabbar alla människor, oavsett etnicitet, klass eller vikt. Vårt samhälle går omkring i ett kroniskt förnekande där vi tror att bara vi äter morötter och springer är vi odödliga. Det finns inte en enda sjukdom som bara drabbar tjocka människor - när de drabbar smala personer kallas det otur, när de drabbar tjocka personer kallas det självförvållat. Det finns inget som någonsin kan bevisa att just din sjukdom orsakats av din vikt. Det är fettfobiska antaganden som leder till diskriminering, sämre vård och ökad dödlighet. Vikten får exakt all skuld Flera gånger i veckan får jag DMs från kvinnor som är tvärsäkra på att deras inflammationer, högt blodtryck och knäsmärtor beror på deras vikt. Antingen för att symptomen kom i samband med viktuppgång eller för att en läkare tvärsäkert talat om det för dem. Det är viktigt att ställa sig frågan: när jag gick upp i vikt, hur levde jag då? De perioder jag själv inte tränar eller äter en kost låg på nutrienter blir jag också slö, trött och vissa hälsoproblem blossar upp. När jag tränar och äter en kost som ger mig energi försvinner symptomen, oavsett min vikt. Detta har bevisats om och om igen i studier. Ett exempel är ur Health at every size där man fettsög diabetespatienter - alltså avlägsnade en stor del av deras fettvävnad. Deras hälsomarkörer ändrades inte, de blev inte friskare. När man däremot bad kvinnor ändra om sina beteenden fick de markant förbättrade hälsomarkörer utan att gå ner ett gram i vikt. Problemet är att våra hjärnor stökar till det. När vi börjar en ny diet ändrar vi våra beteenden till de bättre - vi tränar och äter mat högt med nutrienter. Går vi då ner i vikt ger vi viktnedgången all credd fast det är våra beteenden som blivit bra. Matfrihet omfamnar hälsosamma beteenden frikopplade från vikthets. En annan aspekt är också det jag pratade om innan: om din viktuppgång faktiskt är ett symptom snarare än en orsak för underliggande sjukdom. Om nu vara tjock är en riskfaktor - vad ska vi göra åt det? Nu till det allra viktigaste. Om nu 'övervikt' är en riskfaktor för ohälsa - vad ska vi göra åt det? Det är här vi måste punktera vår psykos och titta på den krassa verkligheten: det finns inte så mycket vi kan göra. MINST 95-98% går upp all vikt igen och leder till 13% högre sannolikhet att faktiskt höja sin setpoint ( KÄLLA) De få 0,001% (enligt NWCR) som inte gör det är förknippade med ätstörningar. Dessutom vet vi att dieter leder till otroligt skadliga biverkningar och faktiskt förkortar livet enligt HAES. Om vi nu inte ens kan påverka vår vikt, om våra försök faktiskt leder till det motsatta och dessutom löper stor risk att skada oss, vad ska vi göra åt det? Vi vet att ålder är en riskfaktor för farliga sjukdomar - vi kan ändå inte reversera åldrandet utan bara acceptera det och skapa oss ett så maxat liv som möjligt utifrån våra förutsättningar. Detta leder till min slutsats: om 'övervikt' är farligt eller inte är en helt ointressant diskussion eftersom vi inte kan med viljestyrka påverka vår vikt . Hur kan vi då göra? Idag vet vi att 'övervikt' är starkt förknippat med låg socioekonomisk status. I många studier tar man inte ens hänsyn till det när man basunerar ut hur farligt det är att vara tjock. Med stor sannolikhet är det betydligt farligare med ekonomisk stress och känslan av att inte kunna kontrollera sin vardag. Vi vet också att 'övervikt' är förknippat med barndomstrauma och att vi som varit tjocka hela livet med större sannolikhet än smala utsatts för horribla övergrepp som barn (KÄLLA) . Så när alla r*vhattar fortsätter traumatisera oss med sitt dåligt förtäckta fettförakt genom att bekymra sig över vår hälsa kan de lägga sin energi på att istället:

Slåss för bekämpa fattigdom Engagera sig för barns rätt till en bra barndom Och till den utsatta individen: du det finns massa saker du kan göra istället för att banta. Om du tar avstamp i självsnällhet och fokuserar på hur du kan lägga till saker som får dig att må bra. Vilken träning tycker du om? Hur återhämtar du dig bäst? Vilken mat får din kropp att jubla?

Det är saker ALLA mår bra av, oavsett vikt!