Jag får ofta frågan om jag är anti-dieter och för matfrihet och intuitivt ätande oavsett viktklass. Om extra stora människor, alltså 150 kg och uppåt, faktiskt ändå inte behöver tänka på vad de äter. Att de kanske drar nytta av dieter och kalorirestriktioner. Jag tycker inte det. Att få äta sig mätt är en mänsklig rättighet och större människor upplever hunger på samma sätt som mindre människor. Det är lätt att luras av att bara för en människa har mycket fett på kroppen, att hon inte kan uppleva hunger och svältsymptom. Det vet vi är fel. En kropp behöver vitaminer, mineraler och aminosyror varje dag. Får den inte det kommer den att kanibalisera på den egna kroppens organ, ben och muskler. Det är inte bara fettmassa som ryker, varför det är farligt med bantning och gör viktnedgång komplex. Det är också svårt att bli så stor utan bantning. När kroppen har tillgång till föda i intervaller - alltså när vi varvar hetsätning med dieter - suger den åt sig maten som svamp. Jag har hittills aldrig träffat en stor människa som inte lagt större delen av sitt liv på att försöka gå ner i vikt. Då blir det jättekonstigt att det som faktiskt orsakade fettinlagringen skulle vara lösningen?Matfrihet och intuitivt ätande handlar om att lära sig lyssna på kroppens signaler, att få mättnadshormoner på plats och att kombinera njutning med basic näringslära. Det innebär att vi vet att vi mår bättre om vi äter en måltid med mycket grönsaker och protein men också att vi behöver njuta av mat för att känna oss tillfredsställda och kunna släppa taget om tankar på mat och kunna fokusera på livet. Att ha en bättre kommunikation med kroppen kan aldrig vara skadlig för någon kropp i någon storlek.
.png?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=420&h=175&auto=format)
