Nationella riktlinjer för vård vid obesitas

Socialstyrelsen har släppt nya nationella riktlinjer för vård vid obesitas (som är ett stigmatiserande ord eftersom det kommer från grekiskan vilket ungefär översätts till "ätit sig fet") där man ska behandla "sjukdomen" fetma. Innan vi djupdyker i denna fullständigt galna rapport kan vi titta närmre på "sjukdomen" fetma. 1998 sänkte man BMI-gränsen från 27 till 25 vilket gjorde miljoner människor ”överviktiga” över en natt och därmed subjekt för behandling, vilket ökade profiten enormt hos läkemedelsbolagen och bantningsbolagen. Fram till 2013 klassificerades inte ”fetma” som en sjukdom utan innan dess hade det länge diskuterats om man skulle klassa det som en egen sjukdom eller bara en riskfaktor för att utveckla vissa andra sjukdomar. Därför bad American Medical Association (AMA) sin egen kommitté att undersöka frågan där kommittén kom fram till att det inte var lämpligt att kalla ”fetma” för sjukdom på grund av tre orsaker. Dels passar inte ”fetma” in i definitionen av sjukdom, den har inga egna symptom och är inte i alla fall skadlig. I många fall är det till och med skyddande. Den andra orsaken var att definitionen av sjukdom är att kroppens normala funktioner blivit fel. När man tittade på kroppsfett var det ett naturligt skydd för människan i människans historia i de perioder hon svalt. Feta kroppar verkade snarare vara mer effektiva på detta än smala. Kommittén skrev att idag lever människan mer stillasittande och har ett överflöd av mat och det innebär att vi inte har samma behov av att lagra fett som förut och att ”fetma” bara innebär att kroppen inte hunnit anpassa sig till sin nya miljö. Det sista argumentet var att sjukdomsstämpla ”fetma” innebar onödig och skadlig stigmatisering som pushade människor till farliga och overksamma behandlingar.

Trots alla dessa adekvata argument röstade AMA igenom att ”fetma” skulle klassas som en sjukdom. Detta innebar att doktorerna fick koda för sjukdomen ”fetma” vid patientbesök och få debitering. Mediciner och kirurgi kunde nu också skrivas ut mer frikostigt och bekostas på samma sätt som vid andra sjukdomar. Det nu Socialstyrelsen föreslår är ännu ett steg i samma riktning. De vill sänka åldern för överviktsoperationer till 15 år och erbjuda medicinering i större omfattning och till allt yngre åldrar. De vill alltså medicinera och operera helt friska barn. Detta motiverar man genom att säga att feta personer riskerar att bli allvarligt sjuka. Så man vill alltså operera helt friska människor för att de riskerar att kanske bli sjuka sen? Överviktsoperationer är en extremt farlig procedur där du opererar i friska organ för att försätta kroppen i svält. Flera personer varje år dör på operationsbordet och under första året som nyopererad riskerar du en 7-faldig risk för att dö. På fyra års sikt ökar mortaliteten med minst 250%. Om du överlever så har du en stor risk för svåra biverkningar som tarmvred, dumping med mera. Det vi vet är att alla också får näringsbrister på sikt eftersom kroppen inte kan ta upp vitaminer och mineraler - näringsbrister försätter oss i större risk för sjukdom. Om du ska läsa en enda text om överviktoperationer ska du läsa denna (KÄLLA) . Medicinerna de rekommenderar ger också svåra biverkningar. Så vi ska alltså sätta fullt friska människor på mediciner och operationer som med största säkerhet kommer göra dem sjuka på ett eller annat sätt för att de kanske blir sjuka i framtiden? Är det ingen på socialstyrelsen som reagerar på hur sjukt det är?

Jag har tidigare skrivit inlägg om att övervikt är en statistisk risk för sjukdom men det inte samma sak som orsak. Ska vi operera bort alla bröst eftersom det är så otroligt många som drabbas av cancer i dem? Eller prostatan på folk? Jag tycker det är helt galet. Här står jag med ett högt BMI och fullt frisk, fina hälsomarkörer, tränar regelbundet, har exakt noll fysiska problem eller sjukdomar lågt blodtryck - och så tycker Socialstyrelsen att det är rimligt att operera mina fullt fungerande organ. Det ENDA jag skulle tjäna på det är att slippa all viktstigma och ren mobbing jag utsätts för i samhället. DET ENDA. Kanske att några fler personer skulle tycka att jag är attraktiv. Men för vad? Att riskera att dö i förtid, näringsbrister och inte kunna njuta av livet för alla hemska biverkningar.

Vi behöver se sanningen i vitögat. Det finns inga bra behandlingar mot att vara tjock. Dieter misslyckas nästan alltid, operationer är extremt riskfyllda och medicinerna likaså. Allt verkar också bara fungera på kort sikt. Många som är opererade blir aldrig smala och går dessutom upp allt igen. Därför borde det vara rimligare av Socialstyrelsen att släppa en rapport hur man kan motverka viktstigma och diskriminering i vården. Hur man kan uppmuntra människor i ALLA storlekar till hälsosamma beteenden eftersom man har sett att det är beteenden och inte vikt i sig som förlänger livet hos folk ( KÄLLA ). Jag har exakt noll tillit till hur man hanterar feta människor i vården eftersom det var till ganska nyligen man gav människor amfetaminer för att de skulle bli smala. Man har alltså mycket hellre drogmissbrukare än feta människor. Hur mycket skada gjorde inte det? Hur mycket förkortade man inte livet på dessa tjocka människor? Det var det som gjorde att Mia Törnblom blev beroende.

En dag kommer vi att titta tillbaka på det här och undra vad vi höll på med. Vi kommer jämföra dessa operationer med galenskaperna kring lobotomi. Vi kommer titta tillbaka och jämföra hur vi behandlade feta mot hur vi behandlade homosexuella. Glöm inte att lämna in dina synpunkter på rapporten längst ner på sidan HÄR.