Bantningskulturen utlovar oss en sak - kontroll. Vi kan kontrollera vår vikt och omforma våra kroppar och när vi är smala och i mål kommer vi bli forever älskade och trygga. Livet kommer vara fullt med unicorns och rainbows. Det är en känsla som gör oss trygga, det känns bra att ha EN PLAN. Vissa av oss började inte med dieter förän tonåren medan andra av oss har bantat mer eller mindre hela livet. Problemet är att när vi bryter vår diet så urartar det i kaos med ätandet och då blir det en självuppfyllande profetia "jag går inte att lita på kring mat" och så söker vi upp ett nytt regelverk och börjar ännu en diet. Vi tror att dieten är lösningen på grund av att där får vi i alla fall lite kontroll, men vi missar en stor grej här: det är dieten som är orsaken till att maten blir kaos! Utan dieten hade inte maten varit kaos, det är alltså inte du som är kaos eller trasig - det är dieten som gör dig sån! Detta är ren biologi och det går inte att terapeuta bort. De flesta av oss har spenderat timmar och tiotusentals kronor hos olika terapeuter men ändå inte kunna låta bli att kaosa med maten. Då tror vi att det beror på något barndomstrauma eller att vi behöver hitta Gud. Tyvärr går inte biologi att be bort - du kommer alltid slåss mot en väderkvarn. Enda sättet att sluta kaosa med maten är att börja äta, trots detta så kompenserar vi istället med svält och ännu fler förbud vilket gör oss ännu mer kaosiga i maten. Detta blir en ond cirkel och bryter ner oss totalt, vi tappar allt hopp om oss själva och tror att vi är skadat gods. Och vi tror också att om vi ger upp dieterna så kommer vi aldrig att sluta äta - men tro mig, det kommer du. När jag gick igenom MatFri-processen så åt jag jättemycket i början, sen så lugnade det sig och jag kunde så smått bygga upp min tillit kring mat. Jag kommer ihåg när jag introducerade sötpotatis och åt sötpotatis till lunch OCH middag varje dag i 3 månader. Sen när jag lade till choklad åt jag ungefär ett kilo om dagen ett tag. Det händer inte idag, min kropp vet på cellnivå att hon får det hon behöver och behöver inte hetsa i sig något. Det var en jättejobbig psykisk process att ta sig igenom i början, men så oerhört välinvesterad tid. Att äntligen vara fri från kaos, vikthets och hetsätningar - det är fantatiskt! Det känns som magi, men det är ren biologi. Jag var inte trasig - jag var bara en kronisk bantare. Och det går att få ett fantastiskt liv!