Förra veckan fick jag en riktig bitchig kommentar av en brud som skev typ "jag tror inte på att du är matfri pga du tränar och äter gröt som ser ut som bebisbajs". Blev så irriterad att jag raderade kommentaren och blockade bruden. Jag FATTAR att det låter för bra för att vara sant, men det ger ingen någon rätt att vara en bitch mot mig när jag äntligen har drömrelationen med maten. För att klarifiera för dig som inte sett mina instatorys: jag hällde i 1 msk hampaprotein i morgongröten och det såg ut som bebisbajs. Men då tydligen är man ätstörd... Grejen är att för alla som har problem med maten så finns det två lägen: antingen strikta matregler och supernyttigt eller så typ cocopops till frukost, lunch, middag. Jag fattar det, och har man inte gått igenom MatFri!-processen är det svårt att förstå att det finns en tredje väg. Jag får VARJE DAG höra kommentaren att "nej jag kan inte äta fritt för då skulle jag äta choklad till frukost och sen sprängas av övervikt". Jag trodde det själv, att det inte fanns en chans i h-vete att jag skulle kunna äta normalt. Jag trodde jag var förstörd, så jag provade allt - från alla dieter till terapi, meditation och att be till Gud. Såklart gav det mig mycket men problemet var att det går inte att terapera bort biologi. När vi går på dieter så tror kroppen den svälter och då utlöser den allehanda mekanismer och så tillslut hetsäter vi och då blir det en självuppfyllande profetia: jag KLARAR inte att äta utan regler för då hetsäter jag - när rotorsaken till hetsätningen är reglerna. Det jobbigaste med MatFri! är att fler saker: för att ens få det att fungera behöver vi lägga vår önskan att bli smala och perfekta åt sidan och fokusera på att må bra. Det är skitsvårt i dietkulturen. Det är den önskan som gör att vi böjar med dieter från början som sedan utlöser hetsätning och skam. En annan grej är att dieter är enklast i början då vi har massa motivation medan MatFri! är svårast i början. I Början äter man nämligen choklad till frukost och går i 9 fall av 10 upp i vikt och det är skitjobbigt. Dessutom så är "början" oftast ett par månader lång och full av skam och jobbiga känslor. Det är vanligt att vakna upp exakt varje dag och undra vafaaaan man håller på med och önska att man gick på diet. Dessutom kommer förändringen omärkbar, helt plötsligt har du haft den där chokladen en hel vecka i skafferier och glömt bort det. Du får slänga den där glassen i frysen för det har bildats iskristaller. Och helt plötsligt märker du att det går flera timmar varje dag utan att du ens tänker på mat! Det är MAGI! Nej, förlåt - det är REN JÄKLA BIOLOGI! Ett exempel är min egna resa, jag började med att äta 7 chokladkakor per dag. Jag skojar INTE! 200 grams - jajjamen! Jag tänkte att jag var sjuk i huvudet. Sakta men säker började konsumtionen minska. Ett tag åt jag götta typ 2 gånger om dagen, sedan en gång om dagen. Nu äter jag någon eller några gånger i veckan men bara saker jag tycker är VÄRT att äta. Jag stoppar inte i mig vad som helst bara det är sött som jag gjorde när jag bantade, nu måste det vara sjukt gott! Igår var det advent och vi blev bjudna på fika men jag nöjde mig med kaffe. Det fanns inga favoriter där så jag hoppade över att äta och det var inte ens en kamp, det skedde på ren intuition. Sen när vi kom hem avnjöt jag några Lindts kulor och glögg, hur gött som helst! Sen va det bra med det. Och grejen med MatFri är att det finns inget najs med att äta cocopops dygnet runt - man mår skit men eftersom kroppen på riktigt vet att den kan få cocopops whenever så är den inte så intresserad av det och ber hellre om nyttig mat. Det är magi tror man som ätstörd fast återigen är det ren biologi. Så ja, det är därför jag äter bebisbajs till frukost - jag blir mätt och det är gött!!
.png?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=420&h=175&auto=format&dpr=2)
