Tvingad att banta | My Westerdahl

Jag fick ett så hemskt mail av en följare som jag känner att jag behöver att dela. Det handlar om när vården tvingar en att banta:

Hej fina My! Jag sitter i en knivig sits och hoppas väll på att du sitter på lite tips. Jag och min man har försökt att få barn och efter en lång utredning visade det sig att det är hos han problemet ligger och inte mig. Nu behöver vi göra IVF men jag väger för mycket. Vad ska jag göra? Ska jag banta ner mig?

Såhär svarade jag henne:

Jag hör dig och jag förstår.

Det är så fruktansvärt att trots att din kropp fungerar optimalt skall du tvingas banta ner dig för att HAN har en hälsoutmaning (nu menar jag att vården ställer de kraven, ej att skuldbelägger din man).

Vi var lite i samma sits. Jag hade ett lite för högt BMI för IVF efter 4 års ofrivillig barnlöshet. Vården ville att jag skulle banta men jag vägrade. Aldrig i livet! Sedan blev vi spontangravida när vi lagt alla barnplaner på hyllan.

Detta är en knivig fråga och kräver ett komplext svar.

1. Vi vet att banting påverkar din fertilitet till det negativa. Jag låg på ett BMI 36 och var underviktig för min egna kropps tycke eftersom jag inte menstruerade. Jag kunde inte bli gravid förrän jag hade ett BMI på 40. Jag vet att det låter helt sjukt, men vi som var tjocka barn har en annan inställning i vår hjärna. Det spelar ingen roll vad läkare och tabeller säger. Är man underviktig mot vad din hjärna har för setpoint så kommer det inte gå. Idag vet jag inte vad jag har för BMI men ägglossar och menstruerar varje månad. Med detta vill jag har sagt att ingen vet vad som kommer hända med din fertilitet om du bantar. Det är väldigt stressande för kroppen att få för lite mat, den kommer sätta fertiliteten på sista plats.

2. Du är en individ som fightas med det stora hemska systemet. Jag FATTAR om du väljer att banta! Skulle jag behöva en viktig operation men vägrades pga min vikt hade jag också kanske bantat. Det viktigaste är att du förstår vad du gör och att du med all sannolikhet kommer gå upp allt och kanske lite till efter du bantat ner dig. Det är då viktigt att komma håg att det beror inte på dig utan på din biologi. Våra kroppar funkar så. Kan du omfamna det och veta vad du ger dig in på är det inte så nedbrytande när du sen går upp allt igen. För det är ju det 95-98% gör efter 3 år, nästan alla efter 5 år. Speciellt om det är mer än 10 nedbantade kilon är oddsen riktigt urusla.

3. Kan ni kolla på alternativa metoder? Söka om det finns annan, privat hjälp att få. Skolmedicin är väldigt begränsad. Det finns en hel värld med kraftfull kunskap därute. Jag har ingen aning om vad din man har för utmaningar, men det går att göra mycket med rätt hjälp. Kolla gärna runt också!

Vad tycker du att hon skall göra? Har du några tips?