Värmen är här och kläderna åker in i garderoben - vi är precis i uppspurt för sommar! Sommar har en positiv klang men det är också förknippat med ångest för oss tjocka. Helt plötsligt finns det inga heltäckande brallor som täcker celluliter och bikinisarna i modet är snarare snören än något vidare tyg. Jag och Erik snackade igår och vi kommer ägna ett avsnitt nästa säsong av podden VIKTIGT! åt just diskutera mode och kläder. Där finns ytterligare ett övergrepp och mobbing mot oss tjocka. Vi får inte lov att höra till - någon massindustri har bestämt vad som är normala kroppar och syr upp kläder kring det idealet. Förut när jag vägde 170 (och långt innan dess) kunde jag inte köpa kläder på de största avdelningarna - 56 gick de upp till och jag behövde ibland 58/60. Det var ett trauma varje gång jag insåg att jag behövde ett nytt plagg, jag visste vilken förnedring som väntade mig. Idag behöver jag storlek 44 och jag har helt nya friheter, friheter som borde vara rätt för alla. Förr i tiden tog man sin kropp till skräddaren så fick man sy kläder efter kroppen, plaggen var dessutom något man vårdade. Idag tar man kroppen och försöker pressa sig i något från skräddaren?? Dessutom är det så mycket slit och släng, en t-shirt kostar mindre än en middag på donken. Upp och nedvända världen. Som tur är är vi inte ensamma om "över"vikt. Över 50% av Sveriges befolkning har det vilket innebär att du och jag är helt normala. Dessutom är folk så upptagna att noja över sin egen vikt att de liksom glömmer bort oss! Att gömma sig i vassen är alltså något vi inte behöver! Ju fler vi är som vågar gå i badkläder, desto mer normaliserar vi olika kroppar, så man kan säga att vi alla bidrar till en mer inkluderande värld. Så man kan säga att varje gång vi är på stranden för vi revolutionen framåt. HEJJA OSS!