Behov av kontroll | My Westerdahl

En dyssig relation till maten handlar alltid om ett behov att kontrollera. Det är så himla mänskligt - viljan att kontrollera sitt liv. Det är därför vi blir så besatta, för det känns som att när vi kan kontrollera maten så kan vi kontrollera livet. Det är ju så det marknadsförs också - om du tar bort kött eller oxalater, då jäklar så ska du leva for ever och alltid vara frisk!! Problemet är att vikten är faktiskt något som är utanför vår kontroll, den bestäms av dina gener och din hjärna precis som din temperatur och din längd. Allt det där har du en karta i ditt DNA för. Det kommer alltid vara människor som väger mer och människor som väger mindre - det gäller det samma för längd. Hade vi levt i en annan miljö så hade de tyngsta människorna kanske vägt mindre, men det hade gällt hela mänskligheten så de hade fortfarande varit tyngre än de som låg inom medelspannet. Det samma gäller längd, är det brist på mat blir människor faktiskt lite kortare. Såklart säljs det till oss att vi kan kontrollera vår vikt, annars hade hela bantingsindustrin gått omkull! Men kan vi verkligen det? bara 1 person av 20 bibehåller sin viktnedgång efter 3 år och 13 av dessa 20 väger faktiskt mer. Det bästa sättet att gå upp i vikt på är att försöka gå ner i vikt, hunger och sug är kraftfulla signaler som inte låter sig dribblas bort.

Fundera lite på när du gick på diet sist, var det för att det kändes som att hela livet gungade? När livet gungar är det väldigt skönt att försöka få kontroll. Dietkulturen lovar oss att bara vi blir smala kommer livet bli perfekt och bekymmersfritt, därför är det inte konstigt att vi vill in och kontrollera Maten. Problemet är att mat och vikt är inget som låter sig kontrolleras, istället bli vi knäppa runt maten och börjar hetsäta och skämmas. Det är en fruktansvärt plåga som dränerar livet på all glädje.

Det är inte bara maten vi vill kontrollera utan vi vill ju egentligen kontrollera allt - och där är det viktigaste vi kan göra att påminna oss att vi inte kan kontrollera allt utan behöver släppa taget. Vi kan inte kontrollera vad andra tycker om oss, hur hungriga vi är idag eller våra barns betyg i skolan - det är bara raka vägen till lidande. Det viktigaste är att lyssna in och följa tror jag. Att lita på att saker blir bra så länge vi slutar lägga oss i. Kontroll är giftigt.