Vårdens viktbias smyger sig in överallt, i olika diagnoser - överallt. Exempelvis i diagnosen anorexi - där krävs det att vara underviktig för att få den. Det är ingen som skulle stämpla en 100-kilos tjej med anorexi, oavsett hur mycket vikt hon har tappat, om hela hennes liv handlar om bantning eller att hennes självkänsla är upphängd på hennes kroppsbild. Du fokuserar på att minska i vikt. Du känner avsky till din egen kropp och en stor rädsla för att gå upp i vikt. Du har en förvrängd bild av dig själv och delar inte omgivningens oro Du har ett enormt behov av att ha full kontroll på din kropp och din vikt. Din självkänsla är mycket beroende av din kroppsform. Du känner dig mycket missnöjd med dig själv. Du tränar på ett tvångsmässigt sätt och går på strikta dieter. Du utvecklar tvångstankar, ångest, depression, fobier eller självskadebeteenden. Du funderar konstant över vad du ska äta, eller inte ska äta. Du är rädd för att gå upp i vikt och känner att du måste hålla igen med vad du äter. Du få ofta kommentarer från andra om att du är för smal. Du tycker att du är för tjock och det spelar ingen roll vad andra säger. Du har ont i magen och har ofta förstoppning. Du har svårt att somna och vaknar sällan utvilad. Du fryser mycket. Du har inte lust att hitta på sådant som du brukade tycka om att göra innan. Många av mina klienter har uppvisat dessa symptom - ofta kommer de dock till mig för att pendeln har svängt åt andra hållet och hetsätningsanfall jagar deras dagar. De tror att de inte har någon viljestyrka fast det egentligen handlar om att kroppen tagit över och tror den ska dö av svält. Hetsätning blir kroppens försvar att överleva. Kroppens celler fattar inte vad dieter är, de tror att det handlar om svält. Även om du är tjock men bantar så är det inte bara fett du går ner. Kroppen kanibaliserar på sig själv vilket gör att svältsymptom uppstår oavsett vikt. Det innebär att även om du är tjock så får du svältsymptom om du går ner i vikt, dessa inkluderar yrsel, förstoppning, dålig sömn, håglöshet, humörsvängningar, upptagenhet av mattankar osv... Det finns en anledning varför mat är grunden i Maslows behovstrappa! Därför tycker jag att det är såå viktigt att bedöma människors ätbeteendet oavsett vikt för att kunna angripa problemet. Det är också svårt för tjocka människor med dysfunktionellt ätbeteende att få hjälp, man vill ju inte att de ska tillfriskna FÖR mycket liksom, de måste fortfarande ha KONTROLL på maten pga deras vikt vilket är helt galet. Det viktigaste är en sund relation till maten. - oavsett vikt. En skadlig relation till maten är den överlägset mest dödliga av alla psykiska diagnoser, så oavsett vikt är det enormt viktigt att jobba på sin relation till mat och kropp - vilket är en stor utmaning i vår dietkultur!