Kalorier är värdelöst

Du har säkert hört talas om kaloriteorin som går ungefär såhär:

Kalorier in - kalorier ut = Viktförändring

Det är nästan som en religion, skulle man kritisera den formeln så klassas man som idiot. Men ärligt talat, har kroppen någonsin varit som matten i mellanstadiet? Eh nej. Det är ingen bil med energiförbrukning liksom. Fast energiförbrukningen på en bil har mer nyanser i än hur vi ser på våra kroppar. Där snackar man om bränslesnål förbrukning - hur långt kommer bilen på en liter bensin? Tänk om vi skulle prata så om våra kroppar med, det hade också gett mer nyanser.

Låt oss bryta ner kaloriteorin. Om vi först tittar på kalorier in så hittar vi genast ett fel. Vänder du på förpackningen så ser du att livsmedlet innehåller ett visst antal kalorier. Det är också en generell uppskattning - ett livsmedel varierar i kalorier beroende på bland annat säsong och därför tillåts man redovisa kalorierna med plus minus 20% diff. Det innebär att äter du något som innehåller 100 kalorier kan det verkliga värdet vara 80 eller 120. En dag gör det ju inte så mycket men på lång sikt blir det rätt många kalorier vi snackar om. Dessutom - räknar du kalorierna från oljan du smörjer din hud med? Smöret du steker din korv i? Asså ska man hålla på å räkna kalorier blir man snabbt sjuk i huvudet.

Låt oss titta på kalorier ut. Då är det bara att slå in ditt kön, motionsnivå, ålder och längd och TADAA har du ditt värde. Eh nej. Det där är en generell bild - en pappersprodukt. Lider du av PCOS som 10% av alla kvinnor har (dold folksjukdom) så förbränner du 500 kalorier mindre per dag. Har du bantat flera gånger har din kropp trimmats och blivit energisnålare. Dina gener bestämmer också hur bränslesnål du är samt epigenitiken (vår miljö slår av och på gener, lite förenklat). Är du överviktig så kan du nästan garanterat vara insulinresistent vilket 70% av alla överviktiga är. Då kommer vissa sorters kalorier stimulera fettinlagring.

Det är alltså så urbota dumt att vi räknar kalorier för det finns inte en chans att du vet hur mycket du får i dig eller gör av med. Det enda det leder till är crazyness och matfixering och en falsk känsla av kontroll. Tar vi en tugga för mycket så tappar vi den känslan och känner oss sämst i världen. Dessutom - ju mindre vi äter desto mer anpassar sig kroppen och ju bränslesnålare blir den - din förbrukning kommer alltså diffa mer och mer ju mer du bantar.

Så ät för gudsskull! Jag har aldrig träffat någon gammal människa som ångrar att de räknade kalorier för sällan!