I samarbete med min utbildning Matfri: Är du KLAR med att känsloäta? Då ska du gå kursen MatFri! där du får -25% rabatt fram till söndag med koden BF25 Som bebismamma så ser jag vilken kraft maten har. När Knuttarna är hungriga blir de sååå sura och tvära, de har också en lugnande inverkan på dom - att ge dem flaskan i sängen är ett bra sömnpiller! För mig har alltid mat fungerat som ett verktyg att hantera livet på - det är liksom ett bra copingverktyg. För mig höll det på att ta över hela livet innan matfri, jag hade lätt kunnat äta ihjäl mig. Nu när jag inte har en hjärna som är i överlevnadsmode så är jag inte intresserad av att känsloäta. Eftersom jag äter vad jag vill, när jag vill och hur mycket jag vill så är det inte särskilt intressant eller konstruktivt. Dessutom får jag känsloäta hur mycket jag vill om jag nu vill det. Grejen är att om du är på ngn typ av diet så har kroppen liksom kapat dig, dina smaklökar ligger på 1000% vilket gör att ALLT smakar himmel! Herregud jag älskade att dippa fläsksvålar i bregott och satte i mig kilovis av frysts ärtor... Nu när jag inte är på en diet smakar inte ens det allra godaste du kan tänka dig särskilt gott i någon större kvantitet och jag kan lätt sluta äta när smaken börjar dämpas (vilket är en signal från kroppen att den börjar bli nöjd). Dessutom planterar den svältande kroppen (japp, för kroppen ser inte skillnad på svält och bantning) tankar i huvudet på dig om maaat. Så hur FFFF****NNNN ska du orka stå emot det när livet blir jobbigt?? Studier visar också på att de som inte bantar inte känsloäter utan snarare tappar aptiten. Därför kan vi dra slutsatsen att det inte går att avgöra om du känsloäter eller om du äter av en ren biologisk drift om du är på ngn typ av diet. Är du KLAR med att känsloäta? Då ska du gå kursen MatFri! där du får -25% rabatt fram till söndag med koden BF25
.png?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=420&h=175&auto=format&dpr=2)
