Min filosofi om mat och kroppspositivitet

Jag är kroppspositiv och det är mitt syfte med mina sociala kanaler att stärka mina följare i sin relation till sin kropp. Det som är svårt med det är att alla har sin personliga uppfattning angående kroppspositivism. Min relation med mat ser ut såhär: jag äter inte skräpmat och godis då jag är sockerberoende men jag begränsar inga mängder och bantar inte, samtidigt som jag tränar regelbundet.

De flesta har inget problem med min filosofi men jag har blivit påhoppad flertalet gånger. Å ena sidan säger folk: HUR kan du vara kroppspositiv om du inte äter allt? Å andra sidan säger folk: Men sluta, du får det att framstå som att alla kroppspositiva bara äter skäpmat!

Det går inte att nöja alla så jag kan bara förklara hur jag tänker. Jag vet att många inte tror på att sockerberoende finns för de upprepar att "det inte finns någon forskning". Då har man bara köpt medias bild, det finns hur mycket forskning på detta som helst, bara man bemödar sig att slå i lite databaser. Jag gillar inte att kalla det sockerberoende pga att det är så mycket mer än socker - jag vill kalla det reaktiv mat. Skräpmat är droger förklädda till mat anser jag och när man äter sånt så drogar man. Det är lurigt, när man röker så förväxlar ingen det med att andas, men Big Food är duktiga på att förvirra oss. Det är lätt att tro att vi äter när vi egentligen drogar. Och med drogen skräpmat är det som med alla droger - alla fastnar inte och blir missbrukare. Min mamma kämpade i fem år fram och tillbaka för att bli rökfri medan min pappa fimpade efter 20 års rökande och tittade aldrig tillbaka. Alla som går på AWs blir inte alkoholister - detsamma gäller skräpmat. Alla äter inte ihjäl sig - men det går inte längre att blunda för de miljoner som gör det. Idag kommer det liksom in barn som aldrig druckit en droppe alkohol med fettlever, det är TRAGISKT!

Jag åt mig till 170 kilo, hjärtsjuk och prediabetes. Jag åt istället för att gå till skolan så jag hade inga gymnasiebetyg. Jag stal för att kunna köpa godis och jag försummande min familj och mina vänner för att kunna vara hemma och äta. Och nej, jag har inget matmissbruk - jag har inget problem med mat som kommer direkt från naturen där vi människor inte varit och pillat.

I mitten av 80-talet började Big Tobacco köpa upp livsmedelsindustrin i USA och i slutet av 80-talet ägde dem 10% av industrin. Bland annat ägde Philip Morris som äger cigarettmärket Marlbouro även stora bolag som Kraft Foods och General Foods. Givetvis lånar man expertis av varandra vilket märks på hur man marknadsför till barn och samma typ av dåliga ursäkter om att det är "individens fel som röker/äter".

Det är fruktansvärt respektlöst att förneka att sockerberoende/matmissbruk av reaktiv mat inte finns. Det gjorde man om alkoholism förr i tiden också - man tyckte seriöst att det bara var att skärpa till sig. Det var bara här om året som man erkände spelmissbruk - det kommer nog inte dröja många år innan man erkänner sockerberoende heller. Att förneka sockerberoende för att man inte lider av det själv är lika respektlöst som att jag skulle förneka osynliga sjukdomar som ME eller ADHD bara för att jag inte lider av det själv. Alla som upplevt skammen att ligga på badrumsgolvet kräkandes med dödsångest för att man tror att magsäcken ska spricka samtidigt som man kissar på sig på grund av att magen krampar vet vad jag snackar om. Och det är inte broccoli man tryckt direkt.

Så jag har all rätt att hävda att jag är kroppspositiv samtidigt som jag gör inskränkningar i maten. För jag vägrar att banta men jag vägrar samtidigt att äta ihjäl mig på droger som är förklädda till mat, jag har redan provat den vägen och den sög.

PUSS