På morgonen har jag samma rutin som alla andra - jag sträcker mig sömndrucket efter mobilen och slår upp Facebook. Det första jag möts av är en kvinna som skriver i en grupp att hon har fett på knäna så det ser dumt ut att ha tights. Inlägget hade inte mer än 79 (!!) kommentarer från andra kvinnor som "känner igen sig". Efter den sedvanliga checken i flödet slår jag upp Instagram och ser att Björn Natthiko Lindeblad har gått bort och tårarna sprutar på en sekund. Jag har aldrig träffat Björn men det känns som jag känner honom efter ha lyssnat och läst på hans alster. Det slog mig att jag hade kunnat vara kvinnan i gruppen som nojade över feta knän, som lade timmar varje dag på att stå i spegeln och titta in min kropps fel och brister. Hell, det VAR jag!! Jag är sååå glad att jag oftast inte är i den zonen längre, att tankarna är snällare och kroppen lugnare. För en dag ska jag dö och då vill jag inte ha spenderat min tid på att noja över min kropp - allra minst mina knän. Bantning och kroppshat är verkligen en sån enorm distraktion, som tar oss från vad som är viktigt i livet till något helt onödigt. När jag hatar på min kropp så brukar jag aktivt tänka tanken att "jag hatar samhället som får mig att tro att det är något fel på min kropp", för det är så - andra tjänar pengar på din osäkerhet, på att du vill ändra på din kropp. Detta ständiga krig...! Behöver du hjälp med att få en schysstare relation till kroppen finns MatFri - och glöm inte heller att Podden Viktigt! släpper nytt idag som gästas av Size Carolina och fokuserar på bantningens bieffekter. Lyssna!
.png?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=420&h=175&auto=format&dpr=2)
