Som att vara tjock är något man väljer

Att vara tjock är det fulaste man kan vara i samhället. Inte nog med att det ses som estetiskt avskyvärt så visar det på dålig karaktär och lathet. Detta gör det till öppet mål för andra att häckla, kommentera och diskriminera. För diskriminerad blir man, som tjock är det bara att acceptera lägre lön och sämre karriär. Ändå vet jag inga som kämpar så som tjocka människor. Hittills har jag inte träffat en enda som bara "gett upp" och äter whatever. Däremot gör mina naturligt smala kompisar det - de har inte samma kamp med maten. Eller så har det de, men de fluktuerar kanske 5 kg upp och ner beroende på hur de äter just då.

Enligt forskningen så är det omöjligt att förändra sin vikt på lång sikt. 95-99,9% beroende på viktklass väger samma eller mer inom 5 år. 1/3-2/3 går upp i vikt av att banta. Detta ger mig två tankar, det ena är att vi behöver börja betrakta vikt som vilken biometrisk data som helst - som längd eller skostorlek. Den är statisk och bör betraktas som sådan, det är alltså fruktansvärt illa att diskriminera eller kränka eller ens försöka föreslå en förändring av vikten. Så fort vi gör ett försök att gå ner i vikt så sätter vi vår hälsa på spel då vi vet att mortaliteten är högre hos dem som vikt fluktuerar än dem som har en statiskt högre vikt. Den andra tanken är att istället för att betrakta oss tjocka personer som lata så bör v i betrakta oss som några som verkligen bantat. För den säkraste faktorn för viktuppgång är just olika försök att hålla vikten nere. Det är ungefär som att hålla en badboll under vatten, krävs en jäkla kraft och så fort du släpper taget flyger den uppåt. Tror du mig inte så föreslår jag att du läser den enorma vetenskapliga genomgången av data i boken Body Respect av forskaren L. Bacon. Du kan även snacka med min vän Erik Hemmingsson som forskat på detta i över 20 år, om du tror du vet något som inte han vet om vikt - snälla upplys han!

Detta är liksom inget som drabbar bara extremt tjocka personer - detta drabbar alla i alla klasser. Även när jag var som smalast skulle jag banta enligt läkare, trots att min mens försvunnit för länge sen. Dessutom finns det den omedvetna skräcken för viktuppgång hos alla personer, som verkligen sänker livskvalitén och gör att smala, friska eller vältränade personer börjar greja med maten. Vi alla riskerar ätstörningar när vi börjar mickla med maten och ätstörningar är den överlägset dödligaste psykiska sjukdomen man kan drabbas av.

Så oavsett din vikt behöver vi alla kämpa för tjockisarna!