Hur många gånger har inte vi fått höra att bara vi äter mindre och springer mer så kommer vi bli smala och friska. Det är så fruktansvärt respektlöst då vi idag vet att trauman bidrar till din vikt. Om du har haft en jobbig barndom så ökar risken betydligt för övervikt. Det ser vi även senare i livet, människor som till exempel skiljer sig tenderar att hoppa upp i vikt. Är det så himla schysst då att vi spär på deras trauman genom att skamma dem och tycker de ska äta mindre och träna? Jag tror det beror på att det inte är allmän kunskap än - vi är sååå himla fast i det gamla kaloritänket. Många av mina klienter vittnar just om det när vi tittar på deras vikthistoria. Tittar man på deras viktkurva så består den ofta av brant lutning uppåt under en kort tid. Frågar man så är det nästan alltid en dramatisk händelse som ligger bakom - kanske ett skilsmässa, dödsfall eller arbetslöshet, en enorm stressor! Inte nog med att stress skjuter ut det fetmabildande ämnet kortisol så verkar kroppen gå in i ett lagringsmode! Tänk själv hur människorna reagerade under början av corona - det fanns inte ett toapapper att få tag på! Samma verkar våra kroppar göra, den förstår ATT det är kris, men inte vad det beror på. När du går in i ett trauma så kommer kroppen göra allt för att du skall överleva - då lagrar den in! Inte nog med att den lagrar in, den framkallar även hunger, sug och matlust så den får mer att lagra. Det är en kärleksfull pusselbit hos dig, att när du tänker att du är dålig så kom ihåg att det bara är biokemi. Din kropp som gör allt för att du ska överleva!
.png?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=420&h=175&auto=format&dpr=2)
