För två dagar sedan blev knuttarna 19 månader och idag började dem på förskolan. Det är helt galet att tiden har gått så snabbt! Jag minns liksom inte livet innan dem, de är som att de alltid har funnits hos oss. Vi har varit lediga tillsammans all tid, det har liksom inte gått att vara ensam med två barn. De kräver på tok för mycket av oss. Maken har hoppat in och tagit extrapass när vi behövt tillskott i kassan men annars har vi varit lediga. Jag kan inte förstå att de blivit så stora så snabbt...!! Nyss var de våra bebisar. Det känns verkligen sorgligt på ett sätt, som om en period är slut för alltid. Nu är det stora barn och det är verkligen tufft att lämna dem till någon annan, som ska uppfostra och forma dem. Vi har märkt att de är så redo nu, de kräver mer stimuli än vad vi kan ge dem. De vill ha gemenskap och aktiviteter på ett sätt som man får bäst i en grupp med barn. Det känns ändå bäst att göra såhär. Eftersom min man jobbar skift och jag är egenföretagare så anpassar vi oss efter det och de ska ändå inte gå mer än 2 dagar i veckan. Viktigt ändå att de kommer in i grupper och får kompisar och så. Vad är ditt bästa tips för att lindra det värkande mammahjärtat?