Efter man har fött barn är det som att bo i en helt ny kropp - men ingen pratar om detta. För många förändras dess utseende men just nu tänker jag på dess funktioner. Tiden efter förlossningen är så speciell, inte konstigt att den kallas för fjärde trimestern. Det jag lade märke till var alla torra slemhinnor, de var som fnöske. Mätte mina hormoner som var nere på noll. Hua!Jag har också märkt att även nu, 1,5 år efter förlossningen så är kroppen så himla annorlunda. Något som är bra är att jag med PCOS faktiskt menstruerar varje månad och har kortare cykler, men jag har grov värk och blir grinig runt varje ägglossning. Sedan där det är dags för mens har jag ont ett par dagar innan, men har noll PMS. Så sjukt att det ändras så. Och att ingen heller pratar om det tycker jag är märkligt. Det är ju naturligt en del av livet att kroppen ändras. Man blir också mer blödig, jag klarar verkligen inte längre av att höra hur barn far illa. Det känns som fysisk smärta i mina celler. När jag möttes av historien om den lille ettårige pojken vars föräldrar flög drogpåverkade och tappade honom på flygplatsen gjorde det ont i varenda cell i mig. Jag tänkte på lille Bosse och om han skulle tvingas växa upp i sånt, tänk om någon skulle tappa Bosse! Och alla små parvlar som är som Bosse där ute. Nä fy jag blir blödig av bara tanken.Drömmarna är också helt sjuka om nätterna. Ofta drömmer jag att jag glömmer barnen någonstans eller att någon tar dem. Då vaknar jag upp livrädd. Det är nog min största rädsla, att någon ska ta mina barn ifrån mig. Att jag ska råka klanta mig, släppa fokus för ett ögonblick och att någon ska ta dem och så var det mitt fel för att jag klantade mig. Nä fy, don't go there asså! Helt sjuka rädslor man fått som mamma, det är ju också en del av förändringen. Hur förändrades din kropp som mamma?