När jag inte hade barn så såg jag på mina kollegor med småbarn med totalt oförstående ögon. Hur kunde man vara så trött, behöva gå hem kl 15 och vabba titt som tätt? Och den konstanta förkylningen de jämt drogs runt med... Nu som mamma själv är man ju lite mera ödmjuk. Vi har haft ett rent bacillusk-h*vete den senaste tiden. Särskilt min man har åkt på en hel del smällar. Nu har han haft svajande feber och en hosta som inte ger med sig. Han hostar hela nätterna. Detta gör att han mår skit och är helt väck, sover inte och håller alla andra i huset vakna. Det gör att extra ansvar läggs på mig, vilket är helt naturligt och bra. Så är det att vara en del av ett team.Förra veckan så fick ungarna tag i min Rituals rumsparfym. När jag upptäckte det var det uthällt på hela golvet och jag lyckades dratta rakt in i skiten och vrida till knät. Så nu hade vi en apsjuk man och en skadad hemma som visserligen luktade gott. Med det två 1,5-åringar som klättrade på väggarna av uttråkning. Herregud... Vi är helt slut, minst sagt! Jag kan inte tänka hur jobbigt det måste vara för ensamstående, att jämt vara den enda omvårdnadspersonen. Puh! Nu börjar maken må bättre och jag äter NSAID så knät lugnar sig, vi börjar att de ljusningen helt enkelt. Då känns det som att livet kommer åter. Vilka är dina bästa tips att fördriva sjukstuga på?
.png?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=420&h=175&auto=format&dpr=2)
