De senaste veckorna har verkligen Knuttarna krävt mer av oss här hemma. De är vakna mycket mer och härjar runt. Det är mycket skrik och härjande och vi är så trötta. Vi trodde nästan vi var på väg att bli sjuka - så trötta var vi! Sen insåg vi hur mycket energi det tar när det jämt är hög ljudnivå. Vi har inte lyckats få till en bra sängrutin heller - de vrålar för kung och fosterland! Jag sover i gästrummet så vårt mål är att de ska sova i egen säng så jag kan flyta in igen. Vi får inte plats alla 4 med bebynest i sängen. Jag tror att den stor skillnaden att vara tvillingmamma och bara ha en är att båda barnen kan ha behov samtidigt och det är omöjligt att lösa om man bara är 1 person. När båda är små och inte går att resonera med så blir det lätt att känna sig otillräcklig. Då gäller det att vara nöjd med att man gör sitt bästa, men det är svårt för jag tycker det skär i hjärtat när barnen gråter. En annan skillnad är också att som mamma till bara 1 barn så kan man verkligen ingå i en symbios med det barnet. Jag blir istället stressad och får dåligt samvete om jag lägger för mycket tid på 1 av dom. Jag blir jättetacksam för tips om en lugnare läggning - det är rena skrikfesten här hemma! Visa det här inlägget på Instagram Ett inlägg delat av My Westerdahl - Kroppskompis (@mywesterdahl.se)
.png?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=420&h=175&auto=format&dpr=2)
