Kroniskt bantande och spelmissbruk

Forskningen kring viktnedgång ser inte ljus ut. Tittar vi på starkt biased forskning som gjorts av bantningsbolag får vi fram att 80% går upp vikten igen på lång sikt. Forskning som görs av oberoende forskare visar på att ca 95% av alla går upp i vikt igen eller mer på lång sikt (3-5 år) (KÄLLA) . Ju större viktnedgång desto mer sannolik är viktuppgången. Vanligtvis börjar man sakta gå upp igen efter ett år för att sedan vara viktåterställd eller mer efter 3 år. Dieter gör också att vi inte bara går upp allt igen, de gör att vi blir tjockare i långa loppet (KÄLLA)

Det är alltså ett högt spel att spela. Vi avskyr vår vikt, försöker oss på en diet, går ner initialt men går oftast upp allt mer och lite till i vikt. Allt för att bli den där promillen som faktiskt klarade det.

Detta går att jämföra med mekanismerna bakom spelmissbruk. Man spelar för att vinna storvinsten, som många faktiskt gör initialt, men på lång sikt förlorar vi pengar och blir till och med skuldsatta. Då försöker vi spela ännu mer för att lösa våra skulder. Precis som vi bantar ännu mer för att bli av med vikten som den senaste dieten orsakade.

För att sätta detta i perspektiv skulle aldrig vården få skriva ut mediciner med liknande resultat. En medicin som gjorde patientens symptom bättre initialt men där ca 95% av patienterna fick noll symptomlindring eller till och med symptomförvärring på lång sikt skulle aldrig nå marknaden. Speciellt inte om medicinen hade stora biverkningar som ångest, mensrubbningar, håravfall, suicid med mera.

Det kommer alltid finnas de där lyckade exemplen, de som blev smala och höll det. Problemet är att de är oerhört få och du vet inte vad det kostar dem. Jag själv var en av dem. Jag gick ner 95 kilo och var smal i en herrans massa år. Ingen visste dock vad jag utsatte mig själv för. Jag åt runt 1000 kcal per dag, tränade varje dag, fastade 18-22h per dygn, åt inga kolhydrater. Det som krävs för en tjock människa att hålla en smal kropp är ingenting en naturligt smal människa behöver utstå för att hålla sig smal. Detta MÅSTE vi förstå . Det finns inget som heter "jag gick ner X kilo och nu kan jag äta som vanligt och min kropp är fortfarande smal" . Nej nej. Den kopiösa mängd arbete som krävs för att hålla en tjock kropp smal är obegriplig för de flesta. Enligt NWCR som följer människor som gått ner i vikt och hållt vikten i mer än 1 år äter de i genomsnitt 1300 kcal och tränar 60-90 minuter per dag. PER DAG!! Ingen av mina naturligt smala kompisar behöver hålla på så. De äter och lever och kroppen löser vikten själv.

Ovanpå det får man oftast obehagliga konsekvenser av att leva så. Jag själv blev ofrivilligt barnlös i 4 år, jag menstruerade inte, jag svimmade och jag var så trött och speedad på en och samma gång. Då och då tappade jag kontrollen och hetsåt, då kompenserade jag det genom långa fastor och laxerande. Vad är det för liv egentligen? Är det en kostnad som är rimlig för att få ha en smal kropp? Just då var det det för mig, jag hade ett sånt kroppshat. Jag trodde också det bara fanns två alternativ: antingen vara smal och ätstörd eller tjock och döende. Det var innan jag hittade matfrihet.

När jag berättar om detta för folk som "sover", alltså forfarande verkligen tror på bantning så säger de att jag drog det för långt - jag hade kunnat göra det snällare så hade jag inte fått sånna konsekvenser. Det dem missar är att jag försökte med det. Min viktresa tog ändå 6-7 år så det var ingen quick fix. Det började liksom inte med en 1000 kaloridiet utan jag var gradvis tvingad att justera ner. Jag försökte öka upp kalorierna när jag väl var smal till typ 1500 men började sakta gå upp i vikt. Antagligen för att kroppen anpassat sig så. Det är inte bara jag som behöver leva så. Titta på NWCR där de rapporterar leva likadant. Titta på alla bantare som klagar på platåer - det är kroppen som anpassat sig till lägre antal kalorier.

Trots att vi vet vår egen historia - vi kanske har bantat 10, 20, 30 år - så tror vi att nästa diet kommer lösa vårt problem. Vi tittar på stjärnorna på Instagram och tänker att vi bara saknade viljestyrka förra gången, denna gången ska vi fixa det. Precis som spelmissbrukaren tittar på dem som vunnit storkovan . de vill ha lyxhuset och båten - eller i alla fall bli skuldfria. Vi vill ha drömkroppen, eller i alla fall väga som vi gjorde innan förrförra dieten.

Är det bara att ge upp och lägga sig bakom en sten? Givetvis inte! Välkommen till Matfrihet istället!