Narcissister

Mitt senaste inlägg skrev jag om hur det är att bli utesluten ur gruppen . Ibland så rör det ju sig om att en person är narcissist och går igång på att faktiskt frysa ut andra. Narcissister/psykopater är vanligare än vad vi tror och det är lätt att fastna - speciellt om du har barndomstrauman så är din hjärna primad för vissa typer av människor. Har man exempelvis haft föräldrar med beroende eller psykisk ohälsa så är det lätt att man som person utvecklar copingstrategin "anpassning" som primar hjärnan att fastna på kroken hos narcissisten som vuxen. Som barn anpassade man hela sin person till den sjuka föräldern vilket gör att man gör likadant som vuxen.

Jag har varit ett narcissistiskt "supply" otaliga gånger i livet, tyvärr. Jag tycker det inte finns ett bra ord på svenska, "supply" kan översättas till förråd men det är inte hela sanningen. Narcissister är så tomma, även fast det känns som de är starka personer, så de använder sina offer som energiförråd vilket gör att man själv blir dränerad på livskraft.

Det som först händer när man träffar en narcissist är att man blir överöst med kärlek och beundran. Man mår så himla bra och allt känns så enkelt. Ofta går saker snabbt, är den en vän så blir man bästa vänner på bara några veckor och är det en käresta så flyttar man ihop toksnabbt. Det är denna fas som gör att man fastnar. Man tänker att personen är världens bästa människa.

Snart börjar pikarna komma, små subtibla saker som kan förväxlas som skämt. När man markerar så säger personen att man måste kunna ta ett skämt eller att man är överkänslig. Sakta men säkert ökar frekvensen på pikarna för att ta över helt. Det är sällan man får någon värme, men i ens hjärna har man ändå första tiden som referens och man tror att personen är bra egentligen. Det är här anpassningen kommer in. Man gör allt, vänder sig ut och in, för att personen ska bli go igen. Vad man än gör så blir det bara fel och man lägger timmar på att grubbla över personen och vad man kan göra för att allt ska bli bra. Ofta så blir det hätskt bråk som får en att må extremt dåligt med ångest och självhat. Så man kryper alltid till korset och ber om ursäkt trots att det är den andra personen som betett sig dåligt. I försoningen får man en enorm lättnad i hela kroppen och ångesten försvinner.

Det är just den cykeln av bråk/försoning som gör en hooked och beroende av personen på biokemisk nivå. När man sen gör slut så hamnar man i avgiftning, precis som på en drog. Hjärnan har blivit beroende av dopaminhöjningen och de emotionella kasten man får av personen. Man har extrem ångest och livet känns hemskt.

Jag har råkat ut för narcissister både i kärleksförhållanden och på jobbet. En gång hade jag en narcissistisk chef som nästan drev mig in i väggen. Han kunde kommentera min kjol framför kollegorna och frågade högt vilka kollegor jag skulle ligga med på personalfesten, trots att jag är gift sedan länge. Dessutom så lyckades han manipulera hela företagsledningen och spenderade varenda krona av sitt ansvarsområde. Trots det blev han befodrad. Jag själv fick panikångestattacker och slutade att sova. Det var ett upprepat trauma och det tog lång tid att återhämta mig från det.

Det bästa man kan göra är att köra cold turkey - NOLL kontakt. I abstinensen kommer hjärnan försöka lura dig att skicka ett litet sms eller bara höra av dig lite kort - Gör INTE det! NOLL kontakt! Sedan härda ut de veckor det tar för hjärnkemin att bli återställd. En äkta narcissist hoovrar kring sitt offer, det innebär att hen kommer höra av sig till dig efter en tid. Hör inte av dig tillbaka! Släpp bara taget. Du är mer värd än sådär och personen kommer aldrig att ändra på sig.

Det är svårt att känna igen en narcissist. Det är ingen som begär det av dig. Istället träna dig på att känna igen dem snabbare för varje möte och sätt in åtgärder så snabbt du kan. Förvänta dig inte stöd av omgivningen, de kommer vara lika duperade som du.