Oro och ältande har sin rot i en gemensam nämnare - överkänslighet mot ovisshet. Eftersom alla människor känner en viss oro för nya, oklara och oväntade situationer är det helt naturligt. Vissa människor känner dock mer oro och spenderar mer tid på att "preppa" inför dessa situationer. Det är en mekanism som har gjort att människan har överlevt som art - att vi kan preppa inför framtida problem och har förmågan att föreställa oss konsekvenser. Lägger vi för mycket tid på detta kan det dock handikappa och begränsa våra liv. Då vi har förmågan att föreställa oss konsekvenser blir konsekvensen av detta att vi lägger till säkerhetsbeteenden. Det finns två typer av säkerhetsbeteenden: kontroll & undvikanden. Kontrollbeteenden är exempelvis att övervaka när barnen packar sina väskor eller att inte vilja delegera hushållssysslor. Det kan också vara att rådfråga alla eller överdrivet söka information på internet inför ett köp. Undvikanden är som det låter - att vi undviker situationer som föder ovisshet. En del människor verkar älska ovisshet - de utsätter sig regelbundet för situationer som ger ovisshet. Det kan vara allt från att hoppa fallskärm till att besöka platser de aldrig varit på. Andra människor avskyr ovisshet till den grad att de aldrig utsätter sig för nya situationer eller försöker kontrollera utfallet in i minsta detalj. Och så finns det människor i alla nyanser av hela skalan. Det är viktigt att vara medveten om att ovisshet följer med livet - och hur bra vi är på att hantera det. Att lägga överdriven energi på säkerhetsbeteenden krymper livet och gör oss mer begränsade. En intolerans mot ovisshet är ett typiskt karaktärsdrag för oss kroniska bantare. Vi upplever en skön känsla när vi kontrollerar maten. Därför mår vi bra av och utvecklas av att vara medveten om detta karatärsdrag.
.png?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=420&h=175&auto=format)
