Intuitivt ätande | My Westerdahl

Igår skrev jag inlägget på Instagram som jag har bävat för väldigt länge, där jag berättade att jag inte arbetar som sockerberoendeterapeut längre utan arbetar med att stärka kvinnors relation till mat och kropp. Det mottogs väldigt väl även fast jag har fått en del hat och hot mellan kulisserna och tappat en del följare. Jag fattar att man slutar följa mig om man fortfarande söker fitsporation och identifierar sig som sockerberoende som ska skydda sig från triggers. Jag tänkte i detta inlägg berätta lite mer utförligt hur det ligger till.

Jag gjorde en brutal viktresa 2015-2016 där jag gick ner väldigt mycket i vikt väldigt snabbt. Till min hjälp hade jag LCHF ala sockerberoende, vilket innebär lowcarb som man mäter och ändå tar bort massa grejor typ som mejerier. Jag fick samtidigt ett nytt jobb som jag blev helt arbetsnarkoman på. På mindre än ett år slutade jag äta, tränade skitmycket och tappade 40 kilo. Nu när jag ser tillbaka inser jag att jag var anorektisk, men ingen såg det så pga var ff normalviktig. Jag fick sååå mycket bekräftelse! Människor sa att jag såg ut som en modell, att jag liknande Reese Witherspoon och att jag var såå duktig och snygg! Massa män flirtade med mig och kvinnor bad om tips. Jag var helt hög! Jag till och med ställdes på en scen av min förra arbetsgivare framför tusen personer där jag fick berätta om hur grym jag var, vad nyckeln till framgång är. Bakom kulisserna såg dock ingen vad som hände. Det var underbart att jobba hemifrån för då slapp jag äta något alls, jag kunde fasta hela dagen. Representationsluncherna som tillhörde mitt jobb var egentligen hemskt. Dels ville många kunder träffas runt 12-13 när jag var svimfärdig efter fastan redan vid 11.30 och dels var jag jätterädd att äta mycket och ville helst spendera lunchen på jobbets gym. Jag började tappa intresset för allt, helgerna var en plåga eftersom då hade jag inget att förleda tankarna på och jag blev sur, trött och grinig. Exakt allt blev jobbigt, till och med att träffa vänner. Men jag var ju normalviktig så jag kunde aldrig i mitt liv förstå att jag hade svältsymptom. Samtidigt som min blogg och följarantal exploderade så slutade jag menstruera. Lösningen var att gå ner ännu mer i vikt enligt läkarna. Efter det följde många stökiga år med skilsmässa, återförening, husbygge, jobbyte, familjetragedier och fertilitetsbehandlingar. Som det är vida känt så byts ofta anorexia ut mot hetsätningar och det var det som hände mig.

2017 började hetsätningarna explodera i antal och tillsammans med alla hormoner av fertilitetsbehandlingar så började jag gå upp vikt. Jag suktade och längtade efter min anorexia och fattade inte vad grejen var, varför jag blivit så viljesvag. Jag testade carnivore och fick äntligen sinnesro - och viktnedgång! Men även det drog jag för lång, jag åt typ 4 hg kött per dag, enbart. Svimningsanfallen började komma och jag tappade kontrollen över mina händer, darrade och kallsvettades och mådde skit. Hällde i mig mineraler och gud vet vad men inget hjälpte. Sen 2018 ramlade jag över boken Health At every size och började förstå hur skadligt dieter är för kroppen och att hälsa inte avgörs av storlek. Jag började lägga till saker i min mat, gick upp i vikt men mådde bättre. 2019 började jag lägga till frukt och rotfrukter i min skrala kost och började må ännu bättre, svimningsattackarna kom allt mer sällan och helt plötsligt var jag gravid med mina barn. När jag var gravid åt jag LCHF utan frukt eftersom jag var extremt rädd att skada barnen och få graviditetsdiabetes, men jag åt mycket och ofta - och andra saker. Jag fick sinnesro i maten för nu åt jag får att bygga barn och inte gå ner i vikt och därför så slutade jag också hetsäta. Jag blev ju extremt vikthetsad i min graviditet, men två veckor efter jag var förlöst vägde jag 5 kilo mindre än innan jag var gravid och vården hejjade på! Vad jag var DUKTIG!

Det ledde mig till att strikta till kosten igen, vilket SÅKLART, slutade i en episk facepant i hetsätning. (på äckliga sockerfria saker). Jag hade gått ner i vikt, men en morgon tog jag beslutet helt out of the blue - jag är klar nu. Jag kan inte hålla på såhär. Jag blir yr och trött och behöver sova mitt på dagen. Yrseln handikappar hela mitt liv, den ger mig sån extrem dödsångest och trots att alla hälsogurus säger att jag SKA MÅ BRA utan kolhydrater var jag defacto mindre yr när jag åt frukt, dadlar och rotfrukter. Så jag bestämde mig att gå all in i intuitivt ätande. Kosta vad det kosta vill, jag får gå upp exakt så mycket min kropp behöver. Jag pallar inte längre! Jag plöjde igenom all forskning (över 120 studier) och all litteratur på ämnet och så körde jag. Det värsta var att i Sverige finns det typ ingenting om intuitivt ätande så jag fick gå hos en coach i USA eftersom processen var så jävla ångestfylld och ensam.

Ju mer jag läste på desto mer blev det självklart, min dysfunktionella relation till maten handlade om ett helt normalt biokemiskt gensvar på dieter. Eftersom bantning är fult idag kallar man det "livsstil, wellness, hälsa" yada yada, men allt handlar om en mer eller mindre omedveten önskan att bli smal. Jag trodde genuint att socker var mitt problem, när det visade sig att dieter var mitt problem. Jag har bantats sedan 4 års ålder så jag visste inte hur man äter. Jag vet hur man bantar och jag vet hur man äter för att slå ut känslor och jag vet hur man äter för att hantera stress och ångest, men jag visste inte hur man äter. Hunger och mättnad var helt blurry för mig och jag visste inte hur det kändes. När man svälter kroppen slår den ut alla mättnadshormoner, kapar ens tankar och gör en besatt av mat med mycket kalorier, fett och socker - det finns det hur mycket forskning som helst på. Det fick mig att känna mig som jag var en addict och helt beroende av mat, när jag egentligen svalt. Så jag började äta enligt metoden.

När jag insåg att vi hade haft 2 paket glass i kylen i 2 veckor utan att någon rört det insåg jag att det fungerade. När jag hittade en halväten bortglömd choklad i skafferiet förstod jag att det fungerade. När jag fikade med mina kompisar, ställde fram massa gott och när de åkt hem insåg att jag varit helt fokuserad på samtalet och glömt bort fikan - då fattade jag att det fungerade. Mitt liv hade äntligen börjat och kampen var slut. Shit pommes!

Priset jag har fått betala är viktuppgång. Jag är just nu tjock. Kroppen är inte statisk och alla studier visar på att man ofta går upp i vikt den första tiden när man slutar banta. Studier visar också på att kroppen har en genetisk setpoint där den landar om man slutar bråka med den, men för det krävs tillit och en jäkla massa mat så den inte tror att den svälter. Och det kan dröja ett par år för att bygga den tilliten. Så antingen så är jag en tjock person som ska vara tjock och får bara acceptera det, eller så är mina kilon ett resultat av bantning och kommer att försvinna så småningom när kroppen är trygg. Who knows! Jag mår väldigt bra psykiskt just nu, är glad, behöver inte sova mitt på dagen, orkar mycket mer... Dessutom kommer min mens som en klocka var 28:e dag, det har den aldrig gjort förut - vilket är en stor markör på hälsa.

Eftersom intuitivt ätande har hjälpt mig så brutalt så snabbt började jag experimentera med verktygen på klienter. Jag såg hur hela deras värld förändrades också. Och jag tycker det är så synd att det inte finns en svensk motsvarighet på intuitivt ätande, så jag har tagit fram en kurs i det som lanseras inom någon vecka. Tanken är att vi ska bygga en hel commuity med människor som bryter sig ut ur dieterna och börjar leva på riktigt - kvinnor som får en schysst relation med kroppen och få uppleva den fysiska och psykiska hälsa som det innebär att sluta banta! Det är så mycket jag kan säga om intuitivt ätande men svårt att sammanfatta i ett inlägg mer än hur skönt det är att äntligen kunna äta utan ångest, skam och skuld - och hitta tillbaka till mig själv! Men det sagt så förstår jag om du slutar följa mig om du fortfarande känner dig triggad osv. Jag respekterar det! Självklart hoppas jag att du stannar... Detta är nu en safe space för alla kroppar och en plats där vi bryter oss fria från dieter och allt som är förtäckt diet. Välkommen in igen!