Om du följer min på Instagram så har du sett att jag har blivit utsatt för ännu ett övergrepp av vården. Det får mig att tänka på lite vad som skulle behöva uppdateras i samhället. Samhället utgår från att vikten är något valbart, det är egentligen roten till allt det som inte fungerar just nu. För om vikten är något valbart är ju tjockisarna lata och odisciplinerade, eller hur? Men allt mer och mer forskning visar på att det inte alls är valbart, bara 1 av 20 lyckas hålla sin nya vikt längre än 3 år. Det är också väldigt svårt för folk att förstå vilken pina det är att faktiskt gå ner i vikt. Ju mer du går ner desto mer skruvar kroppen upp dina hungerssignaler och skruvar ner din metabolism. Detta blir som allra värst när man är nere på sin målvikt, då blir man helt besatt av mat. Det jag önskade var en sanning hos gemene man är att "det inte bara är att göra". Men istället internaliserar vi all skit folk säger till oss och så går vi hem och skäms för att vi inte lyckas med något som är omöjligt. Jag har också varit där, tagit all skit folk säger. Att från släktingar som ber mig tappa 5 kilo till läkare som tror min vikt är roten till allt ont. Det bästa vi kan göra är att säga ifrån och sätta gränser, när vi gör det står vi nämligen upp för oss själva och ser till att inte ta in det dem säger utan få avstånd till det. Även om vissa saker kanske hade blivit bättre med en lägre vikt är det viktigt att fråga sig HUR. HUUUR ska man gå ner i vikt på ett säkert och effektivt sätt: spoiler, det går inte. Viktfluktationer är kopplade till ett kortare liv och sämre hjärthälsa. Tro inte att det bara är fett du bränner, kroppen förbrukar aminosyror som tar från organ och benen urlakas på mineraler. Detta händer oavsett vikt. Det är alltså inte bra att dieta, rent utsagt farligt. Jag får ofta frågan om man inte kommer att äta choklad och donken varje dag istället. Nej, det kommer man inte. I början när man gör slut med matpolisen så fine - men inte i längden. För mig är inte sån mat särskilt spännande längre, dessutom ger den mig ingen stabil energi och ofta ont i magen. Så därför äter jag den mer sällan och satsar istället på mat som är mer näringstät och ger välmående i kroppen och stadig energi över dagen. Ett exempel på det är att jag tycker om choklad och jar ätit ett par rader varje dag. Dock noterade jag att jag ofta hade magknip så jag lekte med att inte äta min choklad en dag och magontet var borta. Jag har inte lovat mig själv att jag aldrig mer får äta choklad utan istället så frågar jag mitt hjärta om hon känner att det är värt med magknip idag - vilket det oftast inte är. Det blir hundra procent sant och krävs ingen viljestyrka. När man är en kronisk bantare finns alltid skräcken där att man aldrig ska få äta choklad igen eftersom man förbjudit sig i perioder innan. Då är det svårt att tänka logiskt kring choklad. Om däremot choklad och selleri har samma moraliska laddning så blir det ingen big deal om du pausar sellerin (eller chokladen i detta fall). Det tär inte heller på din mentala hälsa - så som många vårdinstanser verkar glömma bort. Den psykiska terrorn att alltid bli viktskammas äter liksom upp all tillstymmelse till välmående. Så det behöver ändras i samhället, bli mer fokus på hur vi ger alla ett värdigt och friskt liv och bort från vikthets, det gör bara oss så sjukt olyckliga.
.png?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=420&h=175&auto=format&dpr=2)
