Att vi har blivit fler tjocka under pandemin har varit i hetluften nu ett tag, det har kokat särskilt kring barnen när andelen feta fyraåringar ökat. Som vanligt så beter sig alltid samhället enligt följande: händelse --> reaktion --> lösning. Och nu ropar alla att samhället ska göra något åt de feta barnen! Eftersom jag varit ett tjockt barn så vill jag ge min bild om hur det är att vara ett tjockt barn utsatt för samhällets interventioner och mina kontroversiella förslag hur samhället bör agera. Först: en liten snabb verklighetscheck. Ja, BMI har stadigt krupit uppåt och nu är vi fler tjocka än smala i samhället. Nu till en kontroversiell tanke: är det verkligen bara dåligt? Samtidigt har nämligen livslängden ökat med flera år, hjärtinfarkter minskat både i antal och i dödlighet och tjocka människor klarar också generellt infektioner bättre. Bara lite food for thoughts. Vi kan i alla fall konstatera att det finns något i vår miljö som gör oss tjockare. Vad det är kan diskuteras i all oändlighet, allt från att maten vi äter idag är annorlunda än förut, till att vi lever i en snabb värld med mycket stress, dieter avlöser varandra vilket gör att våra kroppar blir bättre på att lägga på sig fett till miljögifter och en obalanserad tarmflora. Hur som helst är det inte individens fel, allra minst om du är ett barn. Jag använder ordet tjock på samma sätt som orden kort eller blå, neutralt beskrivande ord som inte innebär att det är sämre än motsatsen - det bara är. Jag var väldigt tjock när jag var liten, trots att jag helammades blev jag jättetjock och BVC försökte förbjuda mamma att nattamma mig redan under mitt första halvår på denna jord. Sedan fortsatte det, massa extra läkarkontroller, besök hos dietist från jag var 6-7, extrainsatt kommungympa, Viktväktarna från 9-årsålder och första pulverdieten från 11-år. När jag var 20 år hade jag bantat mig upp till 170 kg och hade två år kvar att leva enligt läkarna med mitt förstorade hjärta. Problemet med alla typ av insatser är att de av oss barn upplevs som ren mobbing från vuxenvärlden. Det de vuxna var intresserade att prata med mig om var min vikt och vad jag åt. Det gav en enorm otrygghetskänlsa. Dessutom skadar det våra föräldrar, jag kommer ihåg hur jag hörde hur mamma grät i köket efter ett läkarbesök när jag återigen hade gått upp i vikt och dem skällde på henne. Min hjärna kopplade att min kropp gjorde illa min mamma, att den var fel och skadade henne - när egentligen samhällets sjuka fettfobi skadade min mamma. Min pappa hade cancer och dubbel whiplash så han var sjukpensionär och lagade all mat från grunden. Mamma var hemma och utbränd efter ha jobbat 80 timmar i veckan som ssk under 90-talets sjukskötskekris. Vi hade nästan inga pengar och var 5 personer som delade på 48 kvm. Mamma bakade till och med brödet själv, vi hade inget kommunalt vatten och majoriteten av vår värme fick vi av vår vedeldade spis. Jag besökte McDonalds första gången som 15-åring, ändå ANTOG samhället att jag föddes upp på kalaspuffar och pommes, när verkligheten var hembakat bröd och långkok. Att bli utsatt för samhällets interventioner är skadligt för ett barn, det upplevs som ren mobbing och leder till ångest, depression och utanförskap. Jag kände mig extremt ensam som barn för jag hade ingenstans att vända mig, alla skulle bara tjata om att äta mindre och springa mer. Jag var den enda på dagis som inte fick ta om trots att jag var hungrig. Jag var den enda i skolan som fick min mat uppvägd framför alla andra. Jag var tvungen att vara med på kommunens tjockisgympa som inkluderade offentlig vägning varje vecka. Jag fick också frukt när de andra fick godis. 63% ökad risk lider feta barn att mobbad, och OM jag mobbades - jag blev så spottad och slagen av de andra barnen att när vi fyllde 15 blev de rättegång. Om det är någon vård som har urusla resultat är det obesitasvården. Vi snackar promillen. Hur förklarar och försvarar man denna typ av vård som kostar oss skattebetalare miljarder? Tja, det är vi tjocka som VÄGRAR följa råden! Vi smyger och luras och går inte att lita på! Vad bör vi göra istället? LÄGG NER SKITEN! Ja, du hörde rätt - lägg ner det! Ska vi bara ge upp? Nej, vi ska bara börja jobba nytt och rätt! Det är väldigt lätt för förståsigpåare att lägga in massa logiska åtgärder som är rent kontraproduktiva. Exempelvis att sluta med mellanmjölk i skolan för att byta den mot lättmjölk, eller byta ut Bregott mot Lätta - TADAA! Vi har sparat massa kalorier! Även att sluta med animaliskt protein och servera vego är kanon för vikten. Japp, funkar på pappret - men hur ser det ut i verkligheten? Det vi vet är att protein är överlägset för mättnad, det gör oss mätta NU! Fett är också grymt för mättnad - på lång sikt, eftersom det saktar ner matsmältningen och ligger kvar längst i magen. Både fett och protein är fantastiskt för vårt blodsocker där vi slipper blodsockerkrascher som skapar panikhunger och leder till att man stoppar i sig första bästa kaka! Så vad händer om barnen varken upplever mättnad nu eller på lång sikt - de fyller på med skräp runtomkring. DET blir resultatet av dessa fantastiska interventioner! Så vad tycker jag att man ska göra för tjocka barn? Chilla. Även fast barnet ligger utanför viktkurvan har inte vi någon aning om vad barnets kropp har för planer. Kanske samlar den framför en växtspurt? Vissa ska också bara vara tjocka. Det är okej, människors vikt kommer alltid bete sig som en normalfördelningskurva där vissa ligger i de yttre kvantilerna och behöver göra det för att fungera optimalt och vara friska. Jag blir sjuk och infertil när jag är smal, och frisk och fertil när jag är tjock Frikoppla hälsa från vikt. Om och om igen är det bevisat att hälsosamma beteenden är det som gör att vi lever länge, inte vår vikt. Tjocka men fita personer lever längre än smala och otränade. Här ska vi inte sortera ut tjockisarna från de smala utan hjälpa alla barn hitta lustfyllda hälsosamma beteenden! Komma ihåg att i begreppet hälsa måste mental hälsa inkluderas. Enligt WHO leder övervikt till ökad risk för ångest, självmord och depression genom den viktstigmatisering tjocka utsätts för. Att hålla på att peka ut barnen genom extra gympa, annan mat och konstant väga dem ökar på denna ohälsa enormt! Barn vill vara barn och höra till. Sluta ge barn fejkmat. När jag var liten byttes mellanmjölken mot lättmjölk och sen mot 90-talets fettskrämda uppfinning minimjölk - men inte blev jag smalare! Däremot blev jag HUNGRIGARE och började smygäta! Sluta banta barnet! PÅ RIKTIGT, BARA SLUTA! Men bantning menar jag alla typer av aktiviteter som syftar till att krympa barnets kropp. Det sätter hunger och mättnad på kant redan från starten i livet och försätter barnets hjärna i svältmode. Så sjukt, en av mina kompisar föder upp ankor och hon berättade att har man en anka som hetsäter måste man ge den överdrivet med mat under lång tid för att den ska sluta hetsäta då ankan förmodligen fått för lite mat tidigare och måste bli trygg igen. Samma sak med hundar berättade min kompis som har hund. Varför skulle MOTSATSEN gälla för oss människor? Att vi ska bantas för att sluta smyg- och hetsäta? Sluta hota föräldrar till tjocka barn med soc. anmälningar. Förlåt, men hur sjukt är inte det? Din uppgift som förälder är inte att anpassa barnets kropp till samhället utan det är att hjälpa ditt barn med en kropp som ligger utan för normen att navigera i smalnormen Lägga ansvaret där det hör hemma - på matproducenterna och de krav vi har på den moderna människan där vi ska bolla karriär, stress och familj KÄRLEK!
.png?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=420&h=175&auto=format&dpr=2)
