Svar till fråga doktorn

Det var många som skrev till mig igår angående "Fråga Doktorn" och dess tillhörande chatt som var extremt fettfobisk. Jag vill säga att jag inte sett programmet eller detaljläst chatten - jag skyddar mig från sådant som gör mig illa. Jag lever dock inte i en skyddad verkstad utan vet hur snacket går kring och feta.

Det rådande narrativet är att tjocka människor på det ena eller andra sättet förtjänat sitt öde själva. Att de ätit och latat sig upp i vikt. Det har helt enkelt ätit mer än vad de gör av med. Det rådande narrativet gör att smala människor känner sig som lite bättre människor - att de "förtjänat" sin vikt. Ungefär som föräldrar till "snälla barn" har gjort något extra bra, utan hänsyn till att vi alla föds med olika hjärnkemi (det ser man tydligt som tvillingmamma). På grund av den "sanningen" så tänker en naturligt smal människa "jag är såhär smal och jag äter X mycket - tänk då vad en tjock människa äter!". Det är den logiska slutledningsförmågan vi drar när vi pratar om tjockisar. Det är samma slutledningsförmåga människor med hög utbildning drar när de tänker på människor utan utbildning " ja men herregud, skolan är ju gratis i Sverige! Det är väll bara att skärpa sig och plugga" Helt utan att ta hänsyn till människors förutsättningar som ADHD, uppväxtmiljö och intressen. I USA kallar man detta "able-ism" - vilket tyvärr inte finns någon bra översättning på i Sverige. Det handlar om att vi har fötts med vissa fördelar i olika områden och gör antaganden om att alla kan samma om de baras försöker tillräckligt, trots att vi har olika utmaningar.

Som ni ser på bilden är tjocka så korkade att vi behöver utbildning i vad som är nyttig mat. Som tjockt barn fick jag se kostpyramiden varje gång jag var hos dietisten. Som att jag inte kunde den..!

Det ser man också i chatten - hur smala människor ger råd om nyttig mat och träning till de dumma tjockisarna. Det är faktiskt samma trångsynthet som när människor från medelklassen ger tips på billig mat till fattiga. Som att de inte vet det... Såhär är det: vi behöver döda narrativet! Det är 2022 och vi kan bättre. Det blir så himla dubbelt när SVT sänder en dokumentär om alla olika anledningar till att folk är tjocka och sedan två veckor senare sänder ett program som fettskammar.

Visste du att det inte finns någon forskning på att tjocka människor äter MER än smala? Det vi däremot vet är att olika faktorer påverkar vikten:

Genetik. Längd är det enda som är mer ärftligt än vikt. Epigenitik. Det vill säga - miljön slår av och på gener Tarmflora Trauma Stress Bantning Och vi vet inte ens allt, vi har inte hela kartan. Något som vi vet är att två nyckelhormoner har påverkan på fettinlagringen: insulin och stresshormonet kortisol. Gällande insulin så producerar alla olika mängd per kolhydrat vi äter, producerar du mer tenderar du att gå upp i vikt enklare. Stress - vad tror du händer när tjockisen blir skammad av exakt hela samhället? Dessutom har vi olika starka mättnad/hungershormoner. 6% av alla människor har så pass starka mättnadssignaler att de jämt går runt och känner sig mätta. Fettinlagring styrs av hormonet leptin - inte av din viljestyrka.

Kost och motion är en väldigt liten del av pusslet. "Det är bara att äta mindre!" Ja, för kroppen är dum i huvudet... Det är ju inte alls så att den reglerar ner kaloriförbrukningen ju mindre mat den får och VIPS går du på halvfart. Jag har klienter som äter 1200 kalorier per dag och inte går ner ett gram - men ingen tror dem. De tror att de är lata och ljuger om vad de äter.

Det brukar gå utmärkt att pendla 5-10 kg utan att kroppen stretar emot, det ligger inom setpoint-spannet. Kommer du upp mer än så börjar kroppen streta emot ordentligt med mer hunger, sug och matfixering. Plus sänker din kaloriförbrukning - det är det vi kallar för "viktplatå" när vi bantar. Då behöver vi skruva ner mängden ytterligare. Och så blir det en katt- och råttalek som du inte kommer ur.

Dessutom vet vi att bantning inte fungerar på lång sikt. 95% går upp allt efter 3 år och nästan alla inom 5 år. Siffrorna ser sämre ut ju större viktnedgången är. 65% går upp mer av att ge sig på en diet. Det är alltså MINST 13 gånger högre sannolikhet att du kommer öka din setpoint om du ger dig på en diet. Ändå håller vi på och sätter tjocka på dieter.

En nära släkting till mig fick inte sin knäoperation innan hon hade gått ner 10% i vikt. Så under ett års tid har hon hasat sig runt i vården och tagit hand om våra gamla och bollat 4 barn och en utbränd man hemma med enorma knäsmärtor samtidigt som hon satt sig på att räkna varenda bit hon stoppar i munnen. HUR KAN DET ANSES VARA HUMANT?? I veckan fick hon äntligen sin operation - de öppnade upp hennes knä och gav diagnosen artros. Min andra smala kompis fick samma för något år sedan, men fick diagnosen och operationen direkt. Min tjocka släkting däremot ansågs ha orsakat det själv.

Ska jag ta mer exempel? Kanske Sandra 17-år som dog av cancer på grund av att läkarna skyllde det på fetma. Vi behöver sluta nu. Använda vikt som enda hälsomarkören. Vi måste lära oss se skillnad på orsakssamband och statistiska samband. Det finns noll bevis på att fettvävnad orsakar några sjukdomar. Däremot överhängande bevis att viktstigma dödar. Det behöver vi sluta med direkt. Jag vill aldrig mer höra en genetiskt smal person raljera över mina förmodade levnadsvanor. Hon hade inte klarat en vecka på alla de dieter jag har gått på.