Den absoluta majoriteten av de som går ner i vikt går upp i vikt igen på lång sikt, alltså inom 5 år. Vi pratar i storleksordningen 95-98%. Detta leder oftast till stor skam vilket påverkar hela livet. Man säger att ungefär var fjärde till var femte magsäcksopererad går upp i vikt igen och i studier rapporterar dessa enorm skam då omgivningen tenderar att förebrå dessa "man tog inte vara på sin operation" osv. Gemensamt för alla är ångest och att man isolerar sig socialt.Jag själv var likadan när jag var en del av dietkulturen, varje gång jag hade gått upp i vikt drabbades jag av ångest. Jag avbokade events och ville inte träffa folk för att jag kände mig misslyckad. Detta var innan jag förstod hur dåliga oddsen var och vilka mäktiga fienden jag slåss mot, det vill säga - min egna biokemi. När vi går ner i vikt ökar ghrelinet som är vårt hungershormon, leptinet sjunker som är vårt mättnadshormon och metabolismen sjunker. När leptinet sjunker signalerar det också till hjärnan att vi svälter så kroppen rampar upp aptiten och ser till att vi lätt lägger på oss vikt. Detta plus många andra processer är involverade. Att folk skammar den som går upp i vikt igen beror på en av två saker: okunskap och/eller att man inte har haft problem med vikten själv. Vi ska absolut inte delta i den skammen, om att gå ner i vikt långsiktigt vore görbart för de flesta hade alla varit smala. Problemet är också att bantning faktiskt ökar vår vikt eftersom kroppen lägger på sig lite extra till nästa gång. Vi bantar oss alltså upp i vikt.Jag tycker det är helt galet att skämmas för att man är tjock. Det är som att skämmas för sitt blodtryck eller temperatur, det mesta är faktiskt genetik. Den förmågan att spara fett var det som höll dina förfädrar levande och utan det hade inte du funnits till. Idag skammas den förmågan. Sluta skämmas - det är inte din viljestyrka det är fel på, det är biologi!
.png?fit=crop&crop=focalpoint&fp-x=0.5&fp-y=0.5&fp-z=1&w=420&h=175&auto=format)
